linnejan

Hoppsanhejsan!

I brist på annat bjuder jag på två bilder på lite nyheter från min lilla kuvös idag. Fast det stämmer inte riktigt, "i brist på annat", för tro mig, det är inte brist på mycket nu alltså! En hel del spännande saker ligger i görningen, men det tar vi sen, snart, någon gång, framöver... ;D



Jag har gjort en ny kategori här på bloggen: Inredning, så klart ;) Jag har en känsla av att det kan bli en del av den varan framöver. Det är ju så küüül!!

Även fixat en kategori till: Kärlek. Hallå liksom, kärlek finns det så mycket av i mitt liv så den kategorin känns ju lite given sådär. Åh vad jag låter som en såndär jättejobbig människa nu som bara är sådär äckligt positiv - all the time. (och jag skriver verkligen "sådär" hela tiden :O) ÅÅÅH VAD LIVET ÄR UNDERBART!!! Lika bra att bre på när man ändå har ångan uppe...


PUSSHEJDÅDA!

Tänk vilka kontraster ett år kan innehålla. Från de djupaste dalar till de ljuvligaste toppar. Tänk vad man kan växa mycket utifrån olika händelser och erfarenheter som har fått prägla och forma en, små som stora saker. Och det är inte alltid topparna som gräver sig djupast, utan dalarna.

Året som var innehöll en enorm förlust för mig och mina närmsta. I början av året gick en väldigt nära släkting till mig bort, min morfar. Detta var en oehört tung period. Under den här tiden fick jag bl.a. problem med att äta ordentligt och jag förlorade en hel del vikt, som inte kommit tillbaka än ordentligt. På något sätt sitter det fortfarande i. Men maten var inte det största problemet, å nej, det största problemet var och är det tomrum som morfar lämnade efter sig. Saknaden kommer alltid att finnas kvar. 

Men man ska veta att med alla motgångar kommer något positivt. Det är verkligen så! Även om det är så fruktansvärt svårt att se det när man är där nere på den där ruttna botten. I mitt fall då min kära morfar gick bort, knöts ett band inom släkten så mycket starkare. Man kände verkligen hur mycket släkten kom att betyda för en, och att vi finns till för varandra. Detta har visat sig så klart nu efter allt.



Den absolut största toppen detta året, eller kanske under hela min levnad för den delen, var dagen då jag förlovade mig! Hur många gånger har inte tanken på att hitta mannen i mitt liv åkt genom huvudet under hela min senare uppväxt? Det är ju helt absurt. Och plötsligt står man där. Tårar upp till jag vet inte vad och bara alldeles knäsvag. Så mycket kärlek så det nästan är svårt att ta in. Äntligen!




Som sagt, ett år av både toppar och dalar har det varit. Och ja, det var så det var. Inget går att ändra nu. Och in kommer 2012 som ett enda stort oskrivet blad. Spännande!

Det är förvirrat läge just nu alltså. Jag drömmer om mitt tidningsprojekt på nätterna. I drömmarna får jag instruktioner och vägledning om att göra tidningen si och så. Och när jag sedan vaknar på morgonen kan jag inte skilja på vilken information jag fått i verkligheten och vilken jag fått i sömnen. Så sjukt förvirrande!

Mardrömsscenariot vore ju om jag försvarade mig med overkliga argument på redovisningen mot min handledare.

- Men du tyckte ju att jag kunde göra så här!!! ...eller vänta nu, det kanske jag drömde?!?!

Är.i.mitt.esse.